Hej igen och tack ännu en gång för alla förslag.
Vi har ihärdigt fortsatt med de ørondropparna vi fick till att börja med (de utan olja), rengjort med jämna mellanrum och under tiden har vi sett att det blir sakta men säkert bättre, men det tar tid. Han verkar i alla fall inte besvärad längre.
Vetrinärhögskolan kan säkert vara bra men vi har kanske haft otur med de vi har mött. Det som förvånar mig mest är så klart att man ger väldigt olika meddelanden olika gånger men inte minst att alla 3 (1 dyrepleier, i vetrinärelev och en vetrinär) var så hårdhänta under undersökning. Lezo var till slut så skeptisk och rädd under undersökningen att han prövade komma sig fri och ramlade så klart ner från undersökningsbordet och dom beslutade sig för att ge honom lugnande, som dom slet med att få sätta intravenöst på honom medan jag sa att kanske dom skulle sätta det i bakbenet i stället så att han inte såg det.... Något de så klart INTE gjorde

förrän dom hade prövat 2 gånger medan 2 personer mer eller mindre låg uppå honom. Jag bad ännu en gång om att om det gick så kunde dom kanske sätta det i bakbenet i alla fall. Så medan jag stod framför och höll i huvudet satte dom lugnande i bakbenet utan problem och gullungen min somnade.
Jag kommer absolut inte att gå tillbaka till vetrinärhøyskolen, mycket på grund av att det är ett chansspel på hur bra personal man möter men också en personal som tydligtvis vet väldigt lite om rasen (ref. vad som hände Timo).